Ingen big deal egentligen.

Jag lyssnade på P3 Star idag som handlade om stamning. Jag stammar och har gjort det så länge jag kan minnas. Att stamma kan bli ganska krångligt, en stor del av våra liv bygger ju på verbal kommunikation.

Ingen kan se på mig att jag stammar, inte förän jag öppnar munnen, då både hörs och syns det. Jag kan ibland bli förvånad över andras reaktioner när jag stammar, då främst vuxnas. Vissa vet helt enkelt inte hur de ska reagera. Men vet ni, man behöver inte reagera alls. Regarar man när någon pratar med en annorlunda dialekt? Nej. Oftast hörs det ganska snabbt att jag stammar, och vad spelar det för roll? Det är bara att lyssna när jag pratar, precis som man gör med andra som har något att säga, det tar bara en lite längre tid för mig ibland.

Media och filmer framställer ofta en person som stammar som den tysta, blyga och nervösa tönten. Så ser inte verkligheten ut. “Stammare” är inte en viss typ av människor. Vi är helt vanliga personer och vi finns inom alla samhällsklasser och yrken. Visste ni till exempel att Marilyn Monroe, Winston Churchill, Ingmar Bergman, Aftonbladets Åsa Petersén och Orup stammar/stammade? Och det finns dubbelt så många som stammar som det finns rödhåriga. Ändå är det så främmande för vissa.

För mig är telefonsamtal en jobbig bit. Något som för andra är så enkelt, kan för mig vara lika tungt som att bestiga ett berg. Varför är det så svårt? Jo, vid telefonsamtal kan jag inte ha ögonkontakt med den jag pratar. Den jag pratar med har då ingen aning om vad som sker om jag skulle få till exempel en blockering. Vid ett fysiskt samtal kan jag fortfarande hålla ögonkontakt och den jag pratar kan se på mig att jag har mer att säga. Och det gör en himla skillnad.

Vissa kanske inte förstår varför jag valt ett yrke där jag måste prata med nya människor hela dagarna. Jag har valt det för att jag vill jobba med människor, för att jag är bra på att jobba med människor. Även om det ibland är svårt så gör jag alltid det jag ska och jag gör det bra, trots min stamning. Att jag får blockeringar, upprepningar eller stakar mig gör mig inte till en sämre sjuksköterska.

Jag gick hos en logoped när jag var liten och under det senaste året återupptog jag den kontakten. Men egentligen undrar jag om det var så bra för mig. Mitt liv blev väldigt fokuserat på stamningen. Det blev ett problem, något som var “fel” och skulle arbetas bort med hjälp av diverse tekniker. Jag skulle börja analysera mina känslor och andras reaktioner. Det blev för mycket och jag mådde sämre av att det blev en så stor del av mitt liv. (Dock var min logoped en helt fantastisk människa och hon har hjälp mig mycket på andra vis, men just den metoden är inget för mig där jag är just nu.)

Jag är in en fas där jag försöker att lära mig att acceptera och förstå att det är en del av mig. Att det här är jag och att det inte är något fel på mig, eller något som jag behöver skämmas för. Men det är svårt när det i nästan hela mitt liv har fokuserats på att minska, dölja eller övervinna min stamning. Men varför ska jag försöka dölja? Det är så här jag är, och även fast jag stammar så är jag bra och jag har rätt att prata lika mycket som andra.

Pepparkaksbak

Igår bakade jag och Peter pepparkakor (jag tog massor med kort med min digitalkamera, men sen råkade jag såklart radera dom.. grr..). Kakorna blev himla fina och vi blev rätt så mjöliga ;)

På kvällen var vi till nyöppnade En och en halv. Det var mycket folk där och vi fick vänta ett tag på bord. Men maten var himla god och vi kommer absolut gå dit igen :)

Ser ni vilka som är mina och vilka som är Peters? ;)

Utan tvekan.

För snart ett år sedan skrev jag detta:

“Jag kan sakna att bo med någon som jag verkligen har ett vi ihop med. Någon som är min närmaste oavsett. Någon som är så självklar.”

Jag kan utan att tveka säga att jag inte saknar längre, för jag har precis det där!

Oj, det var länge sen!

Jag har haft mycket för mig och bloggen är inte riktigt prioriterad. Jag fick brädan såld rätt snabbt och systemkameran är inköpt! :) Jag är himla nöjd men jag har inte alls fått kläm på den ännu. Det blir många fel men det får det bli i början :)

Här kommer några, mer eller mindre bra, smakprov!


Till salu!

Jag ska sälja min snowboard för att ge plats åt en systemkamera! Den är himla fin (rosa och svart!), 145 cm lång och kommer från Sims. Bindningarna är från Drake och tjejbootsen, i strl 39, från Northwave. Allt är i perfekt skick! :) Hör av dig om du är intresserad! (Jag vill ha ynka 2000:- för allt!)

Sthlm idag!

Idag ska jag och darlingen åka till stockholm för att hälsa på Nellan. Kul! :) Jag har även beställt klipptid till idag. Jag försöker spara ut (det är riktigt drygt) men nu har jag fått nog av mitt ostyriga hår med slitna toppar. Vi får se vad det blir av det hela!

Det var allt för nu! Hejs!

De femton senaste…

1. Senaste alkoholdrycken: Vitt vin i helgen som var.
2. Senaste filmen du såg: Rallybrudar med älsk i fredags.
3. Senaste ringda telefonsamtal: Nellan.
4. Senaste mottagna telefonsamtal: Pappa
5. Senaste mottagna sms-et: Ett jättesött från Peter :)
6. Senaste spelade cd: En gammal blandskiva i bilen.
7. Senaste kyss: Peter!
8. Senaste gången du grät: Oj, minns inte riktigt. Nån vecka sedan?
9. Senaste måltiden: Fläskfilé och klyftpotatis vi fick av Peters farmor igår.
10. Senaste bilfärd: Bogserade brorsans biligå kväll.
11. Senaste hörda låt: Alphabeat - Boyfriend
12. Senaste köpta plagg: Jag fyndade en massa på Lindex förra veckan!
13. Senaste saknade: Peter!
14. Senaste gången jag bäddade rent: Minns inte riktigt.
15. Senaste maten jag lagade: Lasagne i veckan.

Hej lördagen!

Jag har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva. Bloggningen är inte riktigt prioriterad just nu. På jobbet läser jag strålskydd och försöker snappa upp allt intressant som de andra berättar för mig. Igår var jag och älsklingen på bio och såg på Rallybrudar. En film helt i min smak! :) Idag har jag varit med föräldrarna till Västerås där jag lyckades fynda en fin lampa. I kväll blir det tacos, och antagligen ett glas vin till det :) That’s all for today!

Harley har hittat sin plats ;)

Onsdagsdås

Jag håller fortfarande på att ställa om mig från att ha jobbat oregelbundna tider till att jobba dagtid. Och det är massor med saker jag måste lära mig på jobbet så jag är himla trött när jag kommer hem.. puh! Ikväll är jag ensam hemma, så nu ska jag ta på mig mina skönaste dåskläder (som också råkar vara de fulaste ;) och mysa ner mig i soffan framför husfruarna. Toppen! :)

Fina lampor!

När jag och darlingen var i Borlänge idag så hittade vi ett par underbart fina lampor på Indiska! De fick följa med hem och pryder nu våra sängbord och vi är såå nöjda! :)