sweetnose

Det finns en tråkig sak med att ha ett längre förhållande och det är att man vänjer sig vid den andras doft, man känner den liksom inte lika tydligt. Alltså, jag tycker fortfarande att Peter luktar underbart gott, men för att ge ett exempel: I början när jag och Peter blev tillsammans och han hade varit hos mig och till exempel legat i sängen, då luktade sängen så himla mycket honom. Och hade han suttit i soffan så var det samma sak där. Det var så tydligt och det är mysigt! Nu luktar liksom allt en blandning mellan honom och mig, fast det är ju inget fel i det heller :)

För snart ett år sedan skrev jag detta:

”Jag kan sakna att bo med någon som jag verkligen har ett vi ihop med. Någon som är min närmaste oavsett. Någon som är så självklar.”

Jag kan utan att tveka säga att jag inte saknar längre, för jag har precis det där!

Det är inte varje dag som killen i kassan på på affären försöker ragga upp en när man ska handla chips och hushållspapper ;)