sweetnose.com

Idag har Julia varit hostig och snorig så vi fick hoppa över rytmiken. Peter är på vift ikväll så jag är ensam hemma med donnan, som för tillfället ligger inte alls är pigg. Hon har lagt sig för kvällen men ligger mest och tittar i taket och rosslar till ibland. Hon är inte alls sig lik vår lillskrota. Jag hade egentligen tänkt passa på att ta en långdusch.. peela, fixa naglarna och så men jag vill ha koll på henne så jag spar lite på det.

Vi har inga planer för morgondagen mer än att jag ska försöka ta mig en väldigt välbehövlig sovmorgon!

Det är inte lätt att se något med en kelig kisse ;)

Harley blev påkörd natten till igår när han var på väg hem. Där har blev påkörd hinner man stanna om man håller hastigeten och jag kan för mitt liv inte förstå varför man inte stannar efter att man har kört på en katt – ett liv som betyder något för en hel familj.

Vi var ändå beredda på att detta skulle hända förr eller senare eftersom han hellre gick över riksvägen istället för i tunnlarna som går under vägen (som alla andra katter gör..), men det är ändå sorgligt.

Älskade lilla Harley är enormt saknad, han var en stor personlighet och faktiskt en riktig vän. Jag fick i alla fall ha världens underbaraste katt med mig i 4,5 år och det är jag riktigt glad över!

Vi letar efter en ny liten kattkille. Vi kan ju aldrig få en som Harley, men var katt är sin egen person och vi behöver ett litet yrväder här hemma som kan växa upp och bli en mysig liten familjemedlem och hålla oss alla sällskap.

..att säga att Harley har kommit hem igen. Erika hittade honom på stan i torsdags eftermiddag, hon visste inte att han hade varit borta men antog att han inte skulle vara på stan och springa, så hon stoppade honom i bilen och körde hem honom till oss. Ordningen återställd ;)

..men Harley ger mig magsår. Nu har han varit borta i två dagar. Det är inget för en katt, kanske ni tänker. Men det är länge för att vara Harley. Han kommer alltid in några gånger per dag för att morsa på oss och så brukar han sova inne.

Men det är ju bara en katt. Nehej, det är en riktig liten personlighet som vi alla älskar här hemma. Söta lilla dumkissen som inte förstår att han lever farligt. Folk som brukar vara så duktiga att ringa när de ser honom, varför ringer ingen nu?

Jag skulle kunna starta en egen blogg till Harley, om alla hans turer och alla som ringer och talar om vart de hittat honom. Nu är han borta igen. Ovanligt va? Det står inte på förrän vi får ett samtal om att han ligger längs vägen. Jag talar om för honom att han inte får gå över riksvägen och att han inte ska följa efter folk. Men han vill inte lyssna. Suuck.

Annars så har vi ju fått hem nya bilen! Jag älskar den mer för varje gång jag kör den. Så himla bra!

Jag undrar vart vi får hämta Harley idag.. igår fick vi hämta honom två gånger. Vaaarför ska han följa efter folk?! Och varför ska han gå över riksvägen när det finns tunnlar som går under?! Den lilla missen lever farligt, minst sagt.