Jag trodde det skulle bli lätt som en plätt att bli av med alla gravidkilon när jag väntade Julia. Efter halva tiden hade jag ju bara ökat något enstaka kilo. Och hur svårt kunde det vara? Jag hade ju enkelt gått ner förr så då skulle det väl vara lika lätt denna gång!
Icke. Jag tränade och tränade. Gick och gick. Men det enda det resulterade i var att jag blev sjuk, fick ont och blev nedstämd. Träning hade ju aldrig varit ett problem förr så jag försökte om igen. Samma resultat gång på gång. Jag har haft svårt att acceptera min nya form, jag var ju så inställd på att komma i mina gamla jeans ganska snart efter förlossningen.
Men nu hoppas jag att jag äntligen har insett att var sak får ha sin tid och att jag inte ska jämföra mig med andra. Visst stör jag mig ibland på mina bredare höfter och rundare mage. Men så får det vara. Nu är jag småbarnsförälder och jag tränar enbart för att må bra, inte för att jag måste eller för att gå ner i vikt.