Noja.
Om ungefär två månader fyller jag tjugofem, och åldersnojan börjar smyga sig på, och inte på smått vis heller. Hur kommer det sig att jag nojar mig så? Tjugofem är väl ingen ålder, egentligen? Det skulle ju varit värre om jag var typ trettio ;)
Kanske beror nojan på att människor omkring mig skaffar barn, köper hus, gifter sig, att tidningar publicerar artiklar om att fertiliteten minskar redan efter tjugofem, att det kliar i mina renoverar-och-inrednings-fingrar, att jag vill att Harley ska vara utekatt (gärna nu på studs!) och så vidare..
Men som jag har det nu, så är jag ändå väldigt nöjd! Jag trivs och har det bra.. men jag kan inte låta bli att noja ändå ;)
19 Apr 2008 klockan 15:12
Trettio är ingen ålder det heller, jag lovar:)
Kram
Marie, snart 33.
19 Apr 2008 klockan 16:20
Hej Marie! Egentligen så är det väl inte det, men du ligger ju lite före mig också ;) Och åren bara flyger iväg, det känns inte alls som att det var över tre år sedan vi började plugga :) Kramar!
19 Apr 2008 klockan 17:37
Heej! Ja nu var det vääldigt längesen vi sågs! Grillpremiär låter ju underbart härligt. ;-D Det skulle jag vilja vara med på, även fast jag redan har haft min grillpremiär. ;-) Jodå allt är bra, om man bortser från allt plugg som jag borde ägna mig åt, men som jag visst inte orkar med just nu. :-P Hur är allt med dig? Går det bra på jobbet? Inget mer obehagligt som hänt hoppas jag? Kramar!