Är det vanligt att tjejer vill behaga andra, att de gör allt de kan för att vara andra till lags? Att de inte ser till sig själva och att de ser sig som mindre värda? Att de tar skit som de inte borde ta och att de är alldeles för veka för sitt eget bästa?
Jag vet att jag är känslig och har svårt att ta kritik i vissa sammanhang. Fast jag i andra sammanhang står på mig till den grad att jag nästan kräks. Jag förstår inte hur jag kan vara så ombytlig. Vissa människor kan knäcka mig på en sekund, medan andra aldrig når mig. Hur kommer det sig?
Jag vill vara andra till lags, nästan konstant. Jag vill inte komma på kant med någon, och jag förstår inte varför. Jag har lovat mig själv tusentals gånger att jag inte får glömma mig själv. Jag har brutit det löftet lika många gånger.
Jag är inte fulländad, långt ifrån. Det är då det svider till som jag lär mig. Och det kommer att svida många gånger under livet. Men är det inte det som är meningen, på nåt vis? Jag behöver känna att jag lever, även fast det är hårt just då.
Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget. Men snälla ni, stå på er. Ingen är viktigare för dig än du själv. Du själv är den enda person du alltid kommer att ha kvar, vad som än händer. Men glöm samtidigt inte alla de underbara människor som finns runt dig, det är de som gör ditt liv värt och meningsfullt. Att leva efter att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad är något att minnas.
I found myself silenced by those things they say












Hej, det är jag som är Linda.